Kallar rubriken bonusbarn för jag anser att ens partners barn är just det!

Hrmm själv har jag just vart motsatsen.

Fått höra hur ful jag är.

Hur fula kläder jag har.

Hur konstigt jag pratar.(Västgötska)

Hur dum jag är.

Och allt detta ett axplock av vad min (fruktansvärt elaka styvmor) sagt till mig som liten!

Hur jag blivit människa är helt otroligt då även min styvfar talade om hur dålig jag var men han slog mig åtminstonde bara,,,det var lättare att ta.

Tänker konstant på detta trots att jag gått en kurs där jag gjort mig komplett med mitt förflutna,,,,trodde jag!

Gjorde upp med pappa och trodde allt var lugnt och att jag bara haft hjärnspöken men så får jag en käftsmäll som jag inser att mina lismande systrar vetat om i alla år,,,,fyyy faan! kommer jag nånsin lita på nån nära igen?

Känner just nu att vissa får känna på helvetet lite extra och jag verkar vara utvald.

Vilket e värst? Min kropp eller mitt sarjade inre? Vet ej!